på radiokanalen mix megapol hade de förr ett inslag som hette fel man på fel plats! detta har jag funderat över... tänk vad man möter folk överallt som verkligen är på fel plats... ofta möter man dem i sitt arbete. Arbetat på mitt gamla jobb två pass nu, tänk vad man saknar några kollegor därifrån! dom vet precis vilka dom är! underbara personer! har fantastiska kollegor nu oxå! absolut! men skulle vilja ha alla samlade på ett ställe! hur gör man det??

imorn är det fredag! underbart! så härligt med fredag, spelar ingen roll om man skall jobba fredag kväll eller inte, fredagar är något speciellt, alla är glada och har helgkänsla! ytterligare en vecka är över, ytterligare en vecka närmre eximinationen!! så skööönt att skolan snart är slut! nu finns det ingen motivation kvar längre, ingen ork.. nu är det inte roligt längre, 2,5 år är låååångt. det ska firas sen!

ha en bra kväll!!! rock on   

p.s denna är till dig magnus!

söndag morgon... vaknar upp hos en god vän... sovit så gott efter en underbar kväll med god mat, gott å dricka  , trevligt sällskap. vaknar av att solen lyser rätt in i sovrummet..   klockan är bara 7,30 men ändå är jag riktigt pigg! upp in i duschen... känner att det bara är ett leende på läpparna, på med kaffet, ut på balkongen med varsin storkopp kaffe  , det är varmt ute, solen lyser. Utanför balkongen på gården står ett stort stort ek träd, löven är fortfarande gröna förutom just ett enda ställe, där är löven helt röda. Står bara och tittar och njuter, tänker inte på något annat än vad detta är underbart, kan livet vara så här??   älskar mina små pojkar, missförstå mig rätt nu. Men denna känslan är något nytt, det är något fantastiskt att känna att Angelica faktiskt finns... Min vän tänder en ciggarett, i vanliga fall hade jag tyckt att det var äckligt, luktar illa å man blir ju faktiskt sjuk av det! men just idag bryr jag mig inte.. känner mig bara så glad, tillfreds, nöjd med livet. Kan man både vara mamma, älska och sakna sina barn samtidigt som man är Angelica, snart 28 år och känna sig som vem som helst?? 

 sätter mig i bilen, måste åka hem barnen ska snart komma hem, måste plugga, måste komma ut i solen och bergen å fika idag, en sådan här dag måste utnyttjas till fullo, och startar spotify(vilket är en av de bästa uppfinningarna någonsin!!) startar en ny playlist jag gjort   

och denna låten börjar spelas! en underbar låt, har aldrig hört den innan! ha en underbar söndag allesammans!   

som alla säkert förstått bor vi fyra bloggskrivare på en ö ute i skärgården. Det låter väl idylliskt man kan tänka på Saltkråkan, skärgårdsdoktorn och varför inte Pripps reklamen.....blå, blå vindar och vatten....

Det är fantastiskt att bo vid havet, det ger en frihetskänsla att ha havet vid sin sida. Det är sombalsam för själen att gå längs steniga stränder och bara vara ett med sig själv.

Men att komma till stan ger en annan sorts frihetskänsla. Här kan jag vara utan att alla vet att jag är jag.

Jag började jobba i hemvården när jag flyttade ut till ön för tjugo år sedan och alla gamla frågade

 -vems tös e du?

 - ingens, jag är från stan! svarade jag

-då känner jag inte dig... konstaterade den gamla.

när det kom någon som var född på öarna så lät det så här:

- vems tös e du?

- Aste och Lilians. Lilian som är dotter till vadarBengt i Hult.

- då känner jag dig, min man är kusin med vadarBengts brors fru.

Jag var helt fachinerad av dettta till en början med. man kände folk om man hittade en släkttråd, ibland kunde man känna sig lite "utanför" och nästan önska att man var gift med en syster son till vadarBengt men med tiden började jag förstå att det faktiskt var en fördel och rent av en lättnad att man kunde vara "okänd". Som öbo får du bära hela släkten på dina axlar. Alla visste allt om alla. Hade du oturen och ha en släkt runtomkring dig som inte var skötsam och omtyckt så var du lika dan. Det är väldigt svårta att få upprättelse eller att vända på gamla rykten. Har du gjort en tabbe som ung så vet snart hela öarna om det och eftersom rykten går runt runt så kommer det tillbaks med jämna mellanrum i ny version ochoersonen i fråga får dras med sitt rykte oförtjänt länge.

man få se upp med vad man säger till vem. ibland behöver man inte säga något alls utan det skapas rykten ur ingenting. En annan sak som jag förundrades över var att man frågade alltid en tredje person om ryktet var sant. Man frågade aldrig den det gällde

med åren har jag lärt mig att de flesta människor som bor här är vänliga själar som vill alla väl, dom vill veta för att dom är nyfikna och måna om varandra. det var så man levde förr här ute man tog hand om varandra och man berättade för andra om alla som bodde här för alla kände alla, man skyddade varandra och ställde upp för varandra. Resultatet blir inte samma nu när befolkningen är väldigt uppblandad och människor vill ha ett privatliv på ett annat sätt. Vi väljer att leva mer isolerat på gott och ont. Alla jobbar och vill ha sin fristad hemma.

jag tror att man måste ta ett personligt ansvar när det gäller skvaller. Man får ransaka sig själv och fundera på, hur reagerar jag är jag får höra skvaller, för jag det vidare eller dementerar jag det med personen det gäller.

jag vet många som råkat utför rykten som varit långt ifrån sanna tack vare folks nöje att prata om andra. ex

*en jobbar kompis som enl ryktet hade ett förhållande med en tio år yngre man trots att hon var gift. det bottnade i att hon hade haft mannen hemma på fika, dom jobbade ihop och han behövde prata med någon för han hade det jobbigt i sitt förhållnde och träffat en ny tjej i stan.

*folk som ska skilja sig för att de råkat berätta för någon att de haft en helt vanlig konflikt som de flesta sunda äktenskap har.

* jag som fick höra att min stackars man fått totalrenoverat hela vårt hus för att jag blivit superallergisk, bottnade i att vi fått ta bort en glasfiberväv i sovrummet för att mannen blev täppt i näsan av den.

det finns ett dilemma till när man bor i en liten idyll:

doktorer, lärare, apotekspersonal, butiksbiträden, grannar, människor på festen, församlingsmedlemmar, gamla klasskompisar, vårdpersonal, frisören, spinningledaren, jobbarkompisen, barnvakten mm är alla samma personer. Du har en och samma person på flera ställen och du har olika relationer till en och samma person. Du pratar med samma människa under olika konstalationer och då blir det svårt att avgöra om vad som sas var. och det är svårt att vara anonym. går du till doktorn så känner du flera i väntrummet, handlar du på apoteket är det grannen som expierar, tar du ut pengar på banken är det kompisens mamma som hjälper dig och lagar du bilen så är det sonen till en tant som du tar hand om på jobbet. Det är inget snack om att det både är en tillgång och ett stort dilemma att bo på en liten ort.

misstolka mig inte- jag älskar att bo här!.........men jag vill ha rätten att berätta själv vad som gäller mig och jag vill tacka de vänner jag har som kommer till mig för att dementera eller bekräfta vad de hört på bygden.

Var rädda om varandra och säg inget om någon annan som du inte vill att någon skall säga om dig. Välj dina vänner med omsorg och våga vara dig själv fast du kanske inte passar in.

Det kommer alltid att finnas människor som inte tycker om dig och det kommer alltid att finnas människor som gör det.

försök att lyfta människor som är värda att lyftas

var inte för snabb med att döma.......

Idag dök solen upp 

Efter flera dagar av mörker, kyla och storm. Det känns som människor tinar upp med en gång och kommer ut ur sina hus, dom hejar och ler.

Om vi inte haft vårat nordliga klimat, utan levt i ett söderhavsklimat, hade vi alltid varit lyckligare och trevligare då? Hade livet varit lättare utan vinterjackor, overaller, mörker, regn och blåst?

Vädret har ialla fall en stor betydelse för folk en betydande inverkan på människors humör.

själv älskar jag höst och vår, hög luft, mycket ljus och inte tokvarmt. mysigt med ett glas rödvin framför kaminen på kvällen.  

hoppas ni alla har en underbar höst.

vilken underbart vacker dag du får idag magnus....  solen skiner och det är en varm höst dag.. löven börjar gulna och gräset börjar bli dåligt som du hade sagt, fotbolls säsongen är snart över och ditt kungsbacka IF saknar dig i laget. Idag är din begravning i släps kyrka, och jag kommer inte vara där... orkar inte.. vill inte... kanske kommer jag att ångra mig? jag vet inte... jag vill inte att du ska vara borta Magnus, alla kvällar nätter vi har pratat om allt, musik, våra barn som är lika gamla, om våra förhållanden. Alla fika stunder...  Vi kunde prata om allt.... tänk va jag har varit arg på dig samtidigt som jag är jätte ledsen över det som hänt... skrivit en massa sms till dig, men vad hjälper det? skrivit till dig på msn.. varje gång dina bilder dyker upp eller dina statusuppdateringar kommer blir jag lika ledsen... finns en blomma till dig från mig i kyrkan idag... jag tror du vet vilken det är!   din annons hänger på mitt kylskåp.. det var det första jag tog hit, tittar på den och läser den varje dag... tänk om jag bara hade frågat dig mer ingående sist vi pratade i telefon, eller ringt upp dig på kvällen igen... fast du hade väl inte svarat mig ändå.... jag saknar dig Magnus.....  

......älskade vän, om du skulle lärt dig att alltid leva efter din magkäsla så kanske du hade missat just det där tillfället när din mage ljuger, när den här andra personen faktiskt kanske har förändrat sig.

att man skall förändar sig själv och inte andra är bra men det är nog också det enda tänkbara. för man kan aldrig få någon annan att ändra sig om den personen inte inser att det finns en anledning att ändra sig eller kanske inte vill.

när man sedan konstaterar att magkänslan hade rätt, så kanske man har haft en liten uns aning om vad som kanske skulle kunna ske och det kanske kan hjälpa en att bearbeta.

det är mänskligt att trilla dit ibland och man får bli besviken och arg på sig själv...........sedan, ett tag efter kanske det gav något bra ialla fall?

Har alltid undrat över uttrycket, lita alltid på din magkänsla för den brukar stämma... Vad är det som gör att det blir så?? Varför gör vi människor saker som vi på något sätt redan vet inte är rätt eller känns rätt..? Vill vi någonstans hoppas eller försöka intala oss själva att vi inte alltid ska tro det värsta eller analysera saker...? Eller vill vi alltid tro det bästa om folk, för personer kan faktiskt ändra sig både till det bättre och till det sämre.. Jag försöker hela tiden tänka i olika situationer att man aldrig kan förändra någon annan än sig själv, men när ska jag lära mig att lita på min magkänsla för att slippa bli sårad....

Detfinns massor av människor i vår närhet. Släkt, grannar, arbetskamrater och vänner. En del väljer vi med omsorg, en del ramlar man bara på och en del finns där av naturliga själ. Alla vi känner är inte vänner, kompisar eller ens någon vi tycker om. vad är en vän? och vad heter det när man "känner" någon men inte känner att det är en vän.

Jag har valt ut några som jag kallar för vänner, sedan har jag har en del gamla kompisar och jag har människor som står mig så nära att de är mer än vänner ex min älskade familj.

Men är det okej att ha människor runt sig som man inte vill kalla vänner, som man bara vet vilka dom är, hejar på, pratar med, jobbar med men som man inte vill ha något mer med att göra. Det kanske inte ens spelar mig någon roll vad de tycker om mig.

Jag blir fasinerad av de som har närmare tusen vänner på FB. Hur orkar dom? men jag har kommit på att en del har vänner på FB som dom inte ens hejar på ute men det är okej att läsa om vad grannen skall äta till kvällsmat eller att någons barn gjort någon fadäs. missbedöm mig inte, jag älskar FB men jag försöker att inte bli en vänsamlare. jag försöker också att inte bry mig så mycket om vad människor tycker om mig, huvudsaken är att jag har mina nära vänner, som jag älskar att hänga med

förutom mina bästa vänner har jag lärt känna ett gäng underbara människor genom min hund. när jag var ute på promenad en morgon för ca 1,5 år sedan mötte jag en man som bjöd med mig på hundpromenad. det var ett gäng hundentusiaster som träffades varje morgo vid åtta på ett och samma ställe. nu har jag varje ledig morgon träffat detta underbara gäng. det är en man i 65 års åldern som är bland de snällaste jag mött, det är en man som är konstnär på heltid och helt underbar att prata om allt med, han har det vackraste språket man kan tänka sig, där är en man som är halvtid på sjön och är en riktig livsnjutare, en kvinna som varit med om allt och har mycket intressant att berätta om, sedan är det några som kommer då och då. vi går nere vid havet i maklig takt och disskuterar allt. politik, hundar, konst, tro, fiske, sjukdommar, natur, våra liv och mycket mycket mer.

Detta är människor som jag antagligen inte ens lagt märke till annars, vi är en udda blandning men vi har fantastiskt trevligt.

Det fins massor av människor där ute som kan vara helt fantastiska individer som kanske kan bli din vän för livet. Döm inte efetr utsidan, det är alldelas för lätt. Det finns en sång som börjar

- det finns så många sköna människor, som liksom aldrig kommer fram. Som böcker i ett bibliotek som bara står och samlar damm............

jag tror att vi var och en skall ta på oss att ta ner en bok i taget, damma av den, öppna den och se om det intresserar oss, om inte ställer vi snällt tillbaka den och låter någon annan läsa den istället.

välj era vänner med omsorg, men ge även den du inte tror passar dig en chans, det kan visa sig bli din bästa vän. var trygg med att alla behöver inte älska dig, det räcker att några gör det för skall du älskas av alla måste du göra om dig hela tiden och då tappar du bort dig själv. Du är bäst på att vara dig själv och riktiga vänner älskar dig som du är.